Ett nytt sätt att studera vilka parasitarter som förekommer hos får är att sekvensera så kallade nemabiom i samlingsprover av träck.

Betande får exponeras ständigt för inälvsparasiter av olika arter, varav de som lever i löpmagen är skadligast. Den vanligaste effekten är nedsatt lammtillväxt.

I studien samlades träckprover in och analyserades från grupper av får på 61 svenska gårdar. De flesta proven kom från samma djurgrupper före respektive efter behandling med avmaskningsmedel (ivermektin, albendazol eller levamisol). Mängden maskägg och artsammansättningen skattades därefter med både traditionell metodik och nemabiomanalys.

Totalt identifierades sekvenser från 16 parasitarter, varav tio är förknippade med får. Forskarna fann inga effekter av fårens ålder på artrikedomen. Däremot minskade i regel antalet maskägg och antalet arter efter avmaskning. Ibland hittades dock sekvenser även efter behandling och ibland trots att inga ägg hittades. Detta visar att nemabiomanalys är en objektiv metod som är känsligare än tidigare metodik. På sikt kan den därför användas rutinmässigt för att ta reda på vilka arter som är resistenta mot avmaskningsmedel.

Här kan du läsa artikeln.