Kommuner och regioner skulle kunna dra betydligt större nytta av lantgårdar inom social omsorg, utbildning, sjukvård, alternativa arbetsuppgifter och integration. 

I det svenska lantbruket har det under lång tid funnits gårdar som har hjälpt utsatta människor genom att erbjuda arbetsplatser och ibland även ett nytt hem. Behovet av rationalisering i lantbruket har dock gjort det svårare att ta det ansvaret. Samtidigt har samhället ett ökande behov av lämplig sysselsättning, aktiviteter och socialt stöd till utsatta människor.

– De få mindre lantgårdar som kan erbjuda det stödet idag har svårt att klara sig rent ekonomiskt. De kan inte överleva på volontärarbete, menar Christer Yrjas som är koordinator inom Grön Arena, ett koncept inom Hushållningssällskapet för utveckling av gårdar som erbjuder tjänster inom social omsorg, skola och hälsa.

Författarna menar att det behövs nya betalningsmodeller som gör det möjligt att bedriva lantgårdsbaserade insatser (LBI) med kontinuitet och ekonomisk trygghet som ger entreprenörerna förutsättningar att våga satsa på sin verksamhet. Samhället behöver vara berett att betala för den hjälp och avlastning som dessa lantgårdar kan erbjuda, och se vilken samhällsekonomisk vinst de kan göra genom att minska kostnaderna för andra och kanske dyrare insatser.

– Svenska politiker och tjänstemän behöver lära sig av goda exempel och ta del av hur det ser ut i andra länder där denna verksamhet fungerar bra, menar Bente Berget, som bedriver forskning i Norge på hur deras Inn på tunet-gårdar hjälper människor på olika sätt.

Flera europeiska länder har återinfört lantgården som en resurs för olika utsatta grupper i samhället och har återuppbyggt en nationell struktur för sådan verksamhet. I Sverige saknas nationella riktlinjer och samordningsansvar, och författarna efterlyser därför politisk styrning. De menar också att det är nödvändigt att införa ett kvalitetssäkringssystem som gör att alla involverade kan känna trygghet och förtroende för verksamheten inom LBI. Att man vet vad man får och att utförandet inte skiljer sig åt beroende på var i landet man bor.

– Sist, men inte minst, behövs det mer forskning, framför allt att det satsas pengar på tvärvetenskaplig forskning, utifrån så väl brukarperspektivet som verksamhetsperspektivet, säger Lena Lidfors.

Ladda ner/läs rapporten Här!