Virtuella stängsel visar lovande resultat
Att hålla nötkreatur inom ett betesområde utan fysiska stängsel kan låta som science fiction, men ny forskning från SLU visar att det snart kan bli verklighet. Husdjursagronomen Lotten Wahlund, doktorand vid SLU, har i sin licentiatavhandling undersökt hur virtuella stängsel fungerar i naturbetesmarker – och resultaten är lovande.
![Virtuella stängsel visar lovande resultat](https://www.svenskveterinartidning.se/wp-content/uploads/2025/02/Stangsel.png)
Tekniken bygger på ett GPS-baserat system där djuren bär halsband som kommunicerar med en app i djurägarens telefon. I appen kan man rita upp hagens gränser digitalt. När ett djur närmar sig gränsen börjar halsbandet avge ett varningsljud. Om djuret inte vänder tillbaka får det en svag elstöt. Det motsvarar ungefär tio procent av styrkan i ett traditionellt elstängsel.
– På naturbeten finns många typer av vegetation och underlag och även höjdskillnader, vilket skulle kunna göra det svårare för djuren att anpassa sig till tekniken. Men vår övergripande slutsats är att det fungerade väldigt bra, säger Lotten Wahlund.
Målet är att djuren ska lära sig att vända på ljudsignalen för att undvika elstöten. Det intressanta är att de flesta djur lär sig detta mycket snabbt, ofta inom några dagar. Om ett djur struntar i varningssignalerna och lämnar området stänger systemet av efter ett par försök, och djurägaren får ett meddelande om att djuret rymt. Samtidigt fortsätter halsbandet att skicka djurets position, vilket gör det enkelt att hitta och föra tillbaka djuret.
Snabb inlärning med liten stresspåverkan
Lotten Wahlunds studier visar att nötkreaturen anpassar sig väl till de virtuella stängslen, även i de mer komplexa miljöerna som naturbetesmarker innebär.
– Vi kunde se att djuren gärna uppehöll sig nära den virtuella gränsen och att de snabbt märkte när vi flyttade den. I många fall var de ute på den nya ytan inom 30 minuter. Det tyder på att de inte är rädda för gränsen, säger hon.
Vad gäller stresspåverkan visade studierna inga tecken på långvarig stress, varken i beteende, kroppsvikt eller nivåer av stresshormonet kortisol i pälsen. Det fanns en kortvarig förhöjning av kortisol i träcken hos djur som använde virtuellt stängsel. Den fanns redan innan systemet aktiverades, vilket tyder på att andra faktorer låg bakom.
– Kunskapen kring hur många elstötar som nötkreatur får under inlärning och över tid från vanliga elstängsel är väldigt begränsad. För att jämföra hur djur mår i system med virtuella stängsel respektive elstängsel behöver vi mer forskning om detta, påpekar Lotten Wahlund.
Många fördelar för lantbrukare och djurhållning
Utöver flexibiliteten att snabbt kunna justera hagens gränser finns det flera andra fördelar med den nya tekniken. Virtuella stängsel kan till exempel skydda känsliga naturmiljöer som sankmarker, där djuren riskerar att fastna. Tekniken gör det också möjligt att effektivisera betesdriften genom att styra djuren till olika delar av marken för så kallat strip-bete.
En stor fördel är också all data som samlas in. Lantbrukaren kan snabbt upptäcka förändrat beteende hos ett djur, vilket kan vara ett tecken på skada eller sjukdom. Dessutom sparar man mycket tid i den dagliga tillsynen.
Utmaningar och juridiska hinder
Trots de positiva resultaten är tekniken ännu inte godkänd i Sverige. Enligt nuvarande djurskyddslagstiftning är det förbjudet att styra djurs beteende med hjälp av elstötar, med undantag för traditionella elstängsel.
– Intresset är i alla fall väldigt stort. Många hör av sig, både lantbrukare och intresseorganisationer men även från politiskt håll finns ett intresse för tekniken, så förhoppningsvis kan den här avhandlingen vara till hjälp för beslutsfattarna, avslutar Lotten Wahlund.
Om tekniken godkänns i framtiden kan det ske genom en ändring i djurskyddsföreskrifterna eller genom en mer omfattande lagändring. Tills dess fortsätter forskningen för att säkerställa att tekniken är både effektiv och etisk för djurhållning i Sverige.