Under hösten 2018 har Husdjursgenetiska laboratoriet vid SLU genomfört en screeningstudie på uppdrag av SWB för att ta reda på hur stor andel av SWB-populationen som kan vara bärare av anlaget för Warmblood Fragile Foal Syndrome (WFFS). SWB är det första förbund som officiellt har undersökt hur stor andel av populationen som kan vara bärare av WFFS-anlaget.

Screeningstudien innebar att 511 slumpmässiga hästar födda 2017 testades för WFFS-anlaget. Att testa hästar födda nyligen ger en god bild av hur anlagsbärarfrekvensen ser ut även hos de hästar som är aktiva i avel just nu, det vill säga föräldrarna till fölen födda 2017. Bland de 511 testade hästarna fanns 38 anlagsbärare vilket motsvarar 7,44 procent. I studien är inte fölens identiteter kontrollerade och därför redovisas inga individuella testresultat.

Tidigare screeningstudier, på hästar från olika tyska stamböcker, som har genomförts av forskare i Tyskland har visat anlagsbärarfrekvenser mellan nio och elva procent. Som ett resultat av screeningstudien på SWB-populationen och tillgängliga vetenskapliga fakta om WFFS har SWBs styrelse fattat följande beslut inför avelssäsongen 2019:

  • För att få lösa licens för SWB ska hingstar vara testade med avseende på WFFS, men behöver ej vara fria från WFFS-anlaget. Från och med 2019 ska ID-kontroll göras vid WFFS-test för hingstar. Denna ID-kontroll kan utföras genom verifiering med DNA-typning (beställs samtidigt som WFFS-testet på samma prov) eller genom att provtagande veterinär/ID-kontrollant intygar att det är rätt individ genom att avläsa chip och konturdiagram.
  • Fortsatt krav på test av hingstars WFFS-status inför bruksprov.
  • En uppföljande screening ska göras inom fem år. Den ska kompletteras med uppföljning av användningen av kända anlagsbärarhingstar varje år för att kontrollera om antalet potentiella bärare ökar eller minskar.
  • SWB ska skapa möjlighet att lägga in WFFS-bärarstatus i hästdatabasen och möjlighet att visa hingstars WFFS-bärarstatus samt att ston är fritestade på blup.se.

Bakgrund till besluten är att det larm som gick under våren 2018 om den genetiska defekten WFFS som visade sig finnas hos de flesta av världens sporthästpopulationer, även hos SWB. SWB handlade snabbt med informationsspridning och beslut om uppmaning av test av hingstar redan under säsongen 2018 samt beslut om undersökning av frekvensen anlagsbärare i SWB-populationen. Det uppdrogs åt Husdjursgenetiska laboratoriet vid SLU att genomföra studien.

Mutationen som orsakar WFFS leder till defekt kollagen (bindväv) i hela kroppen. WFFS följer en autosomal recessiv nedärvning och ju vanligare en mutation är, desto större risk är det att man korsar två anlagsbärare. Vid korsning av två anlagsbärare för WFFS är risken teoretiskt sett 25 procent att få ett sjukt föl. Det finns misstanke om att drabbade foster kastas innan de är fullgångna vilket i så fall gör att den faktiska frekvensen fullgångna drabbade föl bli mindre än 25 procent. Detta är dock inte utrett och det finns inga vetenskapliga bevis för att så är fallet.

Med en bärarfrekvens på 7,44 procent i SWB och slumpmässig parning (utan kännedom om vilka individer som är bärare) blir risken för att korsa två anlagsbärare för WFFS i SWB cirka 0,6 procent. Risken att få drabbade föl i SWB-populationen blir då 0,14 procent, vilket motsvarar cirka fyra drabbade föl per år, om man korrigerar för att inte alla ston blir dräktiga. Om inte alla drabbade föl går dräktigheten ut blir det sannolikt färre drabbade föl som föds fullgångna. I verkligheten är inte parningen slumpmässig och risken kan förändras eftersom framför allt hingstarna är hårt selekterade.

SWBs avelsledare Emma Thorén Hellsten kommenterar beslutet:
– I diskussionerna kan man ofta se att de som är emot att testa anför att det skulle vara någon slags hysteri som är oproportionell mot hur stort problemet är. Jag tycker snarare tvärtom. Detta är inget stort problem ännu och om vi ser till att testa avelsdjuren behöver det inte bli det heller, eftersom man då kan göra medvetna parningar med avseende på defekten. Struntar man däremot i att testa stoppar man huvudet i sanden och riskerar att problemet faktiskt blir stort på sikt.