En nyligen publicerad fallrapport beskriver ett komplext och utmanande fall där en Toy Poodle med bilaterala radius- och ulnafrakturer drabbades av atrofisk non-union efter upprepade misslyckanden med traditionell fixering. Fallet belyser vikten av avancerade behandlingsmetoder och noggrann planering för att uppnå en lyckad läkning i svåra ortopediska fall.

I det aktuella fallet valde veterinärerna en tvåstegsmetod som kombinerade temporär cirkulär extern fixation (CEF) med bentransplantation och plattfixering. Initialt användes extern fixation för att stabilisera frakturerna och skapa förutsättningar för benregeneration.

I ett andra steg applicerades intern plattfixering tillsammans med cancellös bentransplantation, vilket visade sig vara avgörande för att stimulera läkning i det atrofiska området. Efter tio veckors rehabilitering kunde hunden uppvisa full benläkning och återställd funktion i båda frambenen.

Viktiga lärdomar

Fallet är av stor relevans för veterinärer, särskilt för dem som behandlar små hundraser, där frakturer i radius och ulna är ett välkänt problem. Här är några av de viktigaste lärdomarna:

  • Extern fixation som en flexibel lösning. Cirkulär extern fixation (CEF) är en effektiv metod för att skapa temporär stabilitet i svåra frakturfall. Den möjliggör justeringar under läkningsprocessen och kan användas för att förbereda benet inför mer permanent intern fixation.
  • Bentransplantation vid non-union. Atrofisk non-union är en allvarlig komplikation som ofta kräver bentransplantation för att stimulera läkning. Genom att använda cancellös benvävnad förbättrades förutsättningarna för ny benbildning i detta fall.
  • Postoperativ vård och rehabilitering. Framgångsrik läkning kräver noggrann uppföljning och rehabilitering. I det här fallet kunde veterinärerna säkerställa god funktion genom att kombinera stabil fixering med en välplanerad återhämtningsfas.

För svenska smådjurskirurger är fallet särskilt intressant, då små raser som toy poodle, chihuahua och pomeranian är vanliga i Sverige. Dessa hundar är predisponerade för radius- och ulnafrakturer, och konventionella fixationsmetoder kan ibland vara otillräckliga för att uppnå stabil läkning. Att ha tillgång till avancerade behandlingsalternativ, såsom CEF och bentransplantation, är därför av stor betydelse.

Implikationer för smådjurspraktiker och ortopedspecialister

Fallrapporten visar att en stegvis behandlingsmetod, där extern fixation kompletteras med intern fixation och bentransplantation, kan vara avgörande för att lösa komplicerade frakturfall. För allmänpraktiker som ställs inför liknande utmaningar understryker fallet vikten av att remittera tidigt till specialister med erfarenhet av avancerad ortopedi.

För ortopedspecialister ger rapporten ytterligare stöd för att använda cirkulär extern fixation som en del av en flerfasig behandlingsplan för non-union. Kombinationen av mekanisk stabilitet och biologisk stimulans genom bentransplantation kan vara nyckeln till framgång i fall där traditionell behandling har misslyckats.

Slutsats

Det aktuella fallet av bilaterala radius- och ulnafrakturer hos en Toy Poodle belyser betydelsen av noggrann planering, avancerade behandlingsmetoder och effektiv rehabilitering i ortopediska utmaningar.

För svenska veterinärer innebär det en viktig påminnelse om att komplicerade frakturfall kräver en kombination av teknisk skicklighet och innovativa lösningar. Med småhundsrasers ökande popularitet är denna kunskap avgörande för att säkerställa god vård och funktionell återhämtning hos drabbade patienter.

Läs hela rapporten här.