Forskarna analyserade blod- och mjältprover från 220 grävlingar och använde molekylära metoder för att identifiera förekomsten av olika patogener. Bland de mest anmärkningsvärda fynden var en hög prevalens av Trypanosoma pestanai, en parasit som kan infektera hundar. Det fanns också flera olika arter av Babesia, en fästingburen protozo som kan orsaka blodparasitära infektioner.

Dessutom påträffades hemotropiska mykoplasmor hos nästan hälften av grävlingarna. Det tyder på att dessa djur kan fungera som reservoarer för sjukdomar som påverkar röda blodkroppar och immunsystemet hos andra däggdjur.

Att vilda djur fungerar som värdar för fästing- och loppspridda patogener är ingen nyhet. Denna studie bidrar med ny och detaljerad information om vilka mikroorganismer som cirkulerar hos europeiska grävlingar.

Resultaten kan vara av värde inom smittspårning och infektionskontroll, särskilt i områden där grävlingar lever nära tamdjur. Den ökande förekomsten av vektorburna sjukdomar i norra Europa, delvis som en följd av klimatförändringar, gör att den här typen av studier blir allt mer betydelsefulla.

Även om det varken har fastställts någon direkt koppling mellan grävlingar och sjukdomsfall hos hus- och sällskapsdjur eller människor i denna studie, stärker resultaten bilden av att vilda djur kan fungera som tysta bärare av patogener som vid rätt förhållanden kan spridas vidare.

Vidare forskning behövs för att klarlägga vilken roll grävlingar spelar i den ekologiska dynamiken mellan vilda och domesticerade djur, samt hur stor risken för zoonotisk spridning faktiskt är.

Läs den fullständiga studien här.

Vektorburna patogener hos europeiska grävlingar
  • Trypanosoma pestanai – påträffades hos 56 % av grävlingarna, en parasit som även hittats hos hundar.
  • Babesia spp. – tre olika varianter identifierades, vilket stärker misstanken om att grävlingar kan vara reservoarer för blodparasitära infektioner.
  • Hemotropiska mykoplasmor – hittades i 48,6 % av proverna, potentiellt relevanta för smittspridning mellan däggdjur.
  • Ehrlichia spp. – påträffades i 2 % av proverna, men ingen Rickettsia eller Bartonella detekterades.
  • Studien omfattade 220 grävlingar från nio europeiska länder och kartlägger vilka patogener som kan spridas via fästingar och andra vektorer.