Hotade lantraser behöver mer stöd
Svenska lantraser av nöt, får, get och fjäderfä är en del av Sveriges levande kulturarv, men många av dem är fortfarande hotade. En ny utvärdering visar att stöden som finns är viktiga, men otillräckliga. För att stärka bevarandearbetet föreslås nu flera förbättringar.

Många av Sveriges gamla husdjursraser har försvunnit i takt med jordbrukets modernisering och övergången till mer högavkastande raser. I dag finns två stödformer för att bevara de kvarvarande raserna, men en ny utvärdering av konsultfirman WSP, på uppdrag av Jordbruksverket, visar att de inte räcker till för att öka antalet djur.
– Raserna är anpassade efter svenska förhållanden och en småskalig produktion. De kan också spela en viktig roll i utvecklingen av framtida produktionsraser och därmed bidra till en robust livsmedelsproduktion, säger Jonas Fjertorp, chef för landsbygdsanalysenheten.
Stödet till djurägare gör det möjligt att stambokföra fler djur, vilket är avgörande för avelsarbetet. Samtidigt bidrar stödet till rasföreningar till att sprida kunskap om raserna och deras kulturhistoriska betydelse.
För att stärka bevarandearbetet föreslår utvärderingen tio förbättringsåtgärder. Bland annat föreslås en särskild ersättning för handjur i avel, bättre datasammanställningar och ett ökat fokus på traditioner och kulturarv.
– Engagemanget från djurägare och föreningar är helt avgörande. Det är viktigt att vi kan underlätta deras arbete och tillsammans hitta lösningar för att förbättra bevarandestatusen för raserna, säger Jonas Fjertorp.
Bildtext: Åsbohöns är en populär lantras som är tålig, trevlig och ger bra med ägg.