Kallblodstravare är mycket nära släkt med nordsvenska brukshästar,och har avlats för snabbhet på travbanor och har inslag av varmblod i arvsmassan. Genom genetiska jämförelser av dessa raser har forskare tidigare visat att det i vissa områden i arvsmassan finns varianter som ger fördelar för prestation på travbanan.

En ny studie visar att kallblodstravare med optimala anlag hade lägre blodtryck under träning och bättre tävlingsresultat än de som inte hade dessa elitanlag. Studien ökar kunskapen om elitprestationer även hos människan.

– Vi visar att genetiska anlag som påverkar blodtrycksreglering i tävlingssituationer har betydelse för prestationen, hos både hästar och människor, vilket är väldigt intressant. Och vi har ökat förståelsen för de biologiska mekanismer som ligger till grund för detta, säger SLU-forskaren Gabriella Lindgren, som har lett studien.

Forskare från SLU och Uppsala universitet har under många år använt en unik nordisk hästmodell där tre raser ingår. Grunden för modellen är att tävlande kallblodstravare till övervägande del härstammar från den nordsvenska brukshästen, en robust ras som används inom jord- och skogsbruk.

Kallblodstravarna tävlingsprestationer har förbättrats på ett anmärkningsvärt sätt under de senaste femtio åren. Det tros till viss det bero på den inkorsning med varmblodstravare som skedde innan obligatoriska faderskapstest infördes i Sverige på 1960-talet.

Det kromosomsegment som forskarna har identifierat finns i två varianter (haplotyper), en ”elitvariant” som ger fördelar i travsport, och en som liknar den som finns hos den nordsvenska brukshästen. När forskarna undersökte blodtryck hos kallblodstravare visade det sig att hästar som ärvt elitvarianten från båda sina föräldrar hade lägre blodtryck under hård träning än hästar som saknade denna variant.

Hos hästar i vila fanns däremot inga skillnader i blodtryck mellan grupperna. Hästar med denna dubbeluppsättning av ”elitvarianten” var också mer framgångsrika i tävlingssammanhang.

– Orsaken till att hästar med elitvarianten presterar bättre är troligen att de har bättre syresättning av de arbetande musklerna då blodkärlen vidgas och blodtrycket är lägre, säger den andra huvudförfattaren, Maria Rosengren, SLU.

Hästar som saknade elitvarianten behövde också längre tid för att återhämta sig och återfå sitt viloblodtryck efter träningen. Det är bra att känna till när hästarna tränas.

Studien har letts av forskare vid SLU och Uppsala universitet, och har gjorts i samarbete med forskare från KTH, Karolinska institutet och flera utländska universitet. Läs hela studien här. PLoS Genet 20(6):

Bildtext: Kallblodstravaren Monster Monsun, framgångsrik både som travhäst och avelshingst.