En finländsk undersökning konstaterade att över 80 procent av finländska travhästar hade skador på bettområdet efter en tävlingsprestation. Skadorna förblir dock lätt obemärkta, eftersom de inte syns på utsidan.
– Bettrelaterade skador i mjukvävnaderna är ett allmänt besvär inom hästvärlden, men ingen har tidigare utrett deras förekomst hos travhästar i Finland. Därför undersöktes travhästarnas munhälsa efter en tävlingsprestation. Undersökningen gjordes inom ramen för ett välfärdsprojekt som arrangerades av finländska centralföreningen för travsport och hästuppfödning, Finlands Hippos, berättar veterinär Kati Tuomola, doktoranden från Veterinärmedicinska fakulteten vid Helsingfors universitet i ett pressmeddelande från Helsingfors universitet.

I undersökningen granskades 261 slumpmässigt utvalda hästar i åldern 3–15 år. Hästarna hade deltagit i 115 olika lopp under tio olika travtävlingar på fyra västfinländska travbanor. 78 av hästarna var finska hästar (kallblod med ursprung i Finland), 151 var varmblod och 32 var ponnyer. Varje häst granskades endast en gång under undersökningen. Av de 261 hästarna hade 84 procent skador på bettområdet. Enligt undersökningens klassifikation hade 21 procent av hästarna lindriga skador, 43 procent medelsvåra skador och 20 procent svåra skador.

Hos två procent av hästarna observerades blodblandad saliv utanför munnen, och utöver det noterades blod på bettet hos fem procent av hästarna. Blodblandad saliv är ett tecken som veterinären som övervakar travtävlingarna rutinmässigt letar efter.

Om blod noteras före loppet ska hästen enligt Finlands Hippos anvisningar granskas och vid behov ska den inte delta i loppet. Om blod noteras efter loppet granskas hästen och kan beläggas med tillfälligt tävlingsförbud samt beordras att genomgå en veterinärundersökning innan den följande gång kan anmälas till en tävling.

– Att undersöka en hästs mun kräver en pannlampa och raska tag, men annars är det relativt simpelt. Undersökningen tar bara ett par minuter. Hästens skötare eller tränare skulle kunna undersöka munnen som en del av veckans hästskötselrutiner, berättar Tuomola.

– Våra resultat lutar åt samma håll som resultaten av ett par tidigare undersökningar, men eftersom det inte finns ett enhetligt klassifikationssystem för skadorna är det svårt att göra en jämförelse. Därför hoppas vi att klassifikationssystemet som Kati Tuomola utvecklat för fältarbete under denna undersökning ska möjliggöra jämförande forskning på ett bredare plan, berättar professor Anna Valros från Veterinärmedicinska fakulteten vid Helsingfors universitet.

Undersökningen genomfördes som ett samarbete mellan Veterinärmedicinska fakulteten och Finlands Hippos.