Negativ utveckling av afrikansk svinpest i Europa
Under 2022 minskade för första gången afrikansk svinpest, ASF, i EU. Tyvärr har denna positiva trend nu vänt. Under 2023 har vi sett mer än tusen utbrott i grisbesättningar på Balkan, samt fortsatt allvarliga smittspridningslägen i Rumänien och Italien. ASF introducerades till Europa 2007, och smittan har sedan dess spridits. I norra och centrala Europa […]
Under 2022 minskade för första gången afrikansk svinpest, ASF, i EU. Tyvärr har denna positiva trend nu vänt. Under 2023 har vi sett mer än tusen utbrott i grisbesättningar på Balkan, samt fortsatt allvarliga smittspridningslägen i Rumänien och Italien.
ASF introducerades till Europa 2007, och smittan har sedan dess spridits. I norra och centrala Europa har sjukdomen framför allt drabbat vildsvin, med sporadiska utbrott i grisbesättningar.
I sydöstra Europa har mönstret varit annorlunda med dominans av smittspridning i mindre grisbesättningar, och med endast enstaka fall rapporterade från vildsvin. Sedan introduktionen till EU 2014 har minst två nya länder drabbats varje år.
Under våren och sommaren 2023 har en mycket negativ utveckling av ASF-läget setts på flera håll: stor smittspridning bland småskaliga grisbesättningar i flera områden på Balkan med tre nyinfekterade länder, förvärrad situation bland tamgrisar i Rumänien samt fortsatt spridning bland vildsvin och tamgrisar i Italien. På Balkan verkar smittspridningen vara omfattande, och situationen just nu utom kontroll.
Trots det förvärrade läget i Europa är bedömningen i nuläget att den nya situationen inte påverkar risken för introduktion till Sverige ytterligare, men att den fortsatt är förhöjd.
Baserat på den höga biosäkerhetsnivån i de flesta svenska grisbesättningar, Sveriges geografiska läge utan landgräns mot smittade länder och med hav som landgräns i stora delar av de områden där vildsvin finns, bedömer SVA att introduktion till vildsvin via mänskliga aktiviteter är det mest sannolika scenariot för hur ASF skulle kunna introduceras till Sverige. Mest troligt är att introduktion sker via icke-kommersiell import av livsmedel.
För att skydda svenska grisar från smittan är det av yttersta vikt att fungerande smittskyddsrutiner upprätthålls hela tiden, varje dag utan undantag, i alla grisbesättningar oavsett produktionsform och besättningsstorlek.