Ny upptäckt av hur antibiotikaresistens kan uppstå
En ny studie visar hur heteroresistens, en övergående resistens som är vanlig hos många bakterier, kan fungera som ett förstadium till utveckling av antibiotikaresistens. Enligt forskarna vid Uppsala universitet är det första gången den här kopplingen påvisats. Heteroresistens är vanligt hos många sjukdomsframkallande bakterier vilket kan leda till att en antibiotikabehandling inte har någon verkan. […]
En ny studie visar hur heteroresistens, en övergående resistens som är vanlig hos många bakterier, kan fungera som ett förstadium till utveckling av antibiotikaresistens. Enligt forskarna vid Uppsala universitet är det första gången den här kopplingen påvisats.
Heteroresistens är vanligt hos många sjukdomsframkallande bakterier vilket kan leda till att en antibiotikabehandling inte har någon verkan. Den här speciella typen av antibiotikaresistens innebär att majoriteten av bakterierna i en population är känsliga mot antibiotika. Det finns även en mycket liten resistent undergrupp som istället kan växa till under antibiotikabehandling. Dessa resistenta bakterier innehåller fler genkopior än de andra, men det gör också att de växer långsammare.
– Bland de antibiotika vi använder mycket är heteroresistens vanligt. Vi har visat det för åtminstone tio olika antibiotikaklasser. Det gör att dödligheten och risken att flyttas till en intensivvårdsavdelning högre jämfört med känsliga bakterier hos en patient som bär på heteroresistenta bakterier och behandlas med antibiotika. Så om heteroresistensen är en språngbräda måste vi ha mycket bättre kontroll, säger Dan I. Andersson som är professor i medicinsk bakteriologi vid Uppsala universitet och huvudansvarig för studien.
I en omfattande studie i tidskriften Nature Communications visar forskarna vid Uppsala universitet med hjälp av laboratoriestudier hur bakterierna kan skapa nya mutationer som delvis kompenserar för den långsamma tillväxten. De kan på så vis fungera som ett slags språngbräda och underlätta evolutionen mot stabil antibiotikaresistens.
– Det är möjligt att vi har fel, men vi har sett processen i labbet och det finns ingen anledning att tro att det skulle vara annorlunda i en patient eller ett djur. Det här är ett viktigt fynd för att förstå hur bakterier blir resistenta mot antibiotika, säger Dan I. Andersson.
Han tror att den här upptäckten kan komma att leda till fler kliniska studier och ökad diagnostik i de mikrobiologiska laboratorierna. Inom vården gäller det att vara fortsatt restriktiv med antibiotika för att motverka resistens.
– Det ska användas vid rätt tillfälle, inte för mycket, inte i onödan och inte vid virusinfektioner. Det gäller att använda antibiotika på ett smart och kontrollerat sätt, så att vi hinner utveckla nya, säger Dan I. Andersson.
Forskningen har finansierats av Wallenbergstiftelsen, Vetenskapsrådet och National Institutes of Health (NIH).