Ökad självmordsrisk kopplas till rutinmässig avlivning
Veterinärer är en yrkesgrupp som konstaterats ha en ökad risk för självmord, delvis på grund av deras rutinmässiga arbete med att avliva djur. En nyligen genomförd landsomfattande studie i Norge har utforskat hur det påverkar attityderna till dödshjälp samt deras egen självmordsrisk.
I studien deltog veterinärer från hela Norge med en svarsfrekvens på 75 procent. Forskarna använde logistisk regression för att analysera sambandet mellan veterinärers attityder till dödshjälp och deras erfarenheter av att avliva djur, justerat för socio-demografiska och arbetsrelaterade faktorer.
Resultaten visar att 55 procent av veterinärerna ansåg att eutanasi bör tillåtas för människor med en dödlig sjukdom och kort förväntad återstående livstid. Att arbeta med sällskapsdjur korrelerade starkt med positiva attityder till dödshjälp, medan frekvensen av att avliva djur inte visade någon signifikant koppling. Dock fann forskarna att frekvent avlivning av djur (fem gånger per vecka eller mer) var starkt associerat med allvarliga självmordstankar bland veterinärerna.
Studien indikerar att veterinärers åsikter om eutanasi hos människor inte skiljer sig nämnvärt från allmänhetens. Det intressanta är dock att de som ofta utför eutanasi på djur har en högre förekomst av allvarliga självmordstankar, vilket understryker behovet av ytterligare stöd och resurser för denna grupp.
Forskarna föreslår att framtida kvalitativa studier bör undersöka detta samband djupare, kanske genom intervjuer med veterinärer som har erfarenhet av självmordstankar eller -försök, för att bättre förstå hur yrkeserfarenheten påverkar deras syn på döden och självmordsprocessen.
Detta är den första nationella undersökning som utforskar sambandet mellan djureutanasi och attityder till dödshjälp och självmordstankar bland veterinärer. Resultaten bör valideras i andra veterinärpopulationer och ytterligare prospektiva studier behövs för att fastställa eutanasins roll som yrkesrisk för självmord bland veterinärer.
Studien öppnar upp för viktiga diskussioner om de etiska och psykologiska konsekvenserna av veterinärens yrkesroll och hur samhället kan stödja denna yrkesgrupp, som spelar en kritisk roll omvårdnaden av djur.