Vilda djur studeras i forskningssyfte men också inom viltförvaltning, bland annat för populations- och miljöövervakning och för bevarandeprojekt. Metoderna för infångning, sövning, märkning och provtagning är ofta samma och kan innebära risker för djurens välfärd.

Forskning på vilda djur omfattas av djurskyddslagen och en etisk prövning krävs utifrån 3R-principerna, vilket innebär att alternativ till djur ska användas där så är möjligt, att så få djur som möjligt ska inkluderas och att de metoder som ger bäst förutsättningar för djuren används. Djurförsök omfattas också av officiell djurskyddskontroll, vilket förvaltning inte gör. Detta innebär att vilda djur har olika skydd beroende på syftet med en åtgärd.

Frågan kompliceras ytterligare av att det ibland är oklart om en åtgärd är forskning eller förvaltning, till exempel märkning av vilda djur. Dessutom bör data som samlats in i förvaltningssyfte inte användas i forskning eftersom det inte gjorts någon etisk prövning.

Forskare från Sveriges lantbruksuniversitet diskuterar frågan i en nypublicerad översiktsartikel. De anser att lagstiftningen behöver harmoniseras mellan forskning och förvaltning, och att mer kunskap om vilda djurs välfärd behövs. För att säkra djurskyddet och förenkla användningen av insamlad data föreslås att användning av vilda djur för forskning och förvaltning granskas av en gemensam etisk nämnd.

 

Länk till publikationen hittar du här.