Radiografisk metod kan förenkla diagnosen av hjärtsjukdom hos hund
Ekokardiografi är standardmetoden för att bedöma hjärtförändringar vid myxomatös mitralisklaffsjukdom (MMVD), men den är inte alltid tillgänglig på alla kliniker. En ny studie visar att den radiografiska mätmetoden vertebral left atrial size (VLAS) kan vara ett kostnadseffektivt alternativ för att upptäcka vänster förmaksförstoring.
MMVD är den vanligaste hjärtsjukdomen hos hundar och orsakas av en degeneration av mitralisklaffarna, vilket gör att de inte sluter tätt. Som en följd av detta läcker blod tillbaka till vänster förmak vid varje hjärtslag, vilket på sikt leder till en förstoring av förmaket och ökad risk för hjärtsvikt. Den aktuella studien jämför VLAS, en relativt ny radiografisk metod, med ekokardiografiska parametrar för att bedöma dess kliniska användbarhet.
Starka samband med ekokardiografiska metoder
Forskarna analyserade 26 hundar med MMVD och fann att VLAS korrelerade starkt med etablerade ekokardiografiska mått. En positiv relation kunde ses mellan VLAS och vänster förmaksstorlek, samt andra hjärtparametrar som vänster kammares diastoliska diameter (LVIDdn). Det innebär att VLAS kan vara en användbar metod för att identifiera hjärtförändringar utan att behöva använda avancerad ultraljudsutrustning.
Hur tillgänglig är VLAS?
VLAS är en relativt ny metod och ännu inte lika etablerad som andra radiografiska mått, såsom vertebral heart size (VHS). Eftersom metoden baseras på standardiserade sidoprojektioner av thoraxröntgen, är den tekniskt tillgänglig på de flesta kliniker med röntgenutrustning. Det gör den särskilt intressant för kliniker utan tillgång till ekokardiografi, där en enkel röntgenmätning kan ge värdefull information om vänster förmaksstorlek.
Dock kräver metoden noggrannhet i positionering och mätning, eftersom små variationer kan påverka resultaten. Forskarna bakom studien konstaterar att fler studier behövs för att fastställa metodens kliniska precision och användbarhet i olika patientpopulationer.
