Mellan 27e och 30 augusti 2018 arrangerades gemensamt 11th International Congress for Veterinary Virology (ICVV) samt 12th Annual Meeting of EPIZONE på University of Veterinary Medicine Vienna (Figur 1). ICVV arrangeras av European Society for Veterinary Virology, och det andra mötet av ett tidigare EU stött nätverk kring epizootiska sjukdomar kallat EPIZONE.  ICVV arrangeras vart tredje år och hölls som sagt i Wien detta år.  EPIZONE å andra sidan har årliga möten. Årets ledord var ”Challenges in Veterinary Virology 2018”. Fokus detta år låg på nya, zoonotiska och vektorburna virus och Afrikansk svinpest. Dessutom behandlades de viktigaste djurslagens virus.

 

Mötet börjar

Dag ett
Mötet öppnades som brukligt av de lokala arrangörerna, i detta fall Norbert Nowotny och Till Rümenapf, samt presidenterna från respektive organisation Emmanuel Albina (ESVV) och Wim van der Poel (EPIZONE).  Dessutom välkomnade rektorn för University of Veterinary Medicine Petra Winter alla deltagare och förklarade mötet officiellt öppet.

Keynote 1 Ilaria Capua
Dr Ilaria Capua, tidigare känd för sina insatser inom fågelinfluensafältet, talade om ”Veterinary Virology in the post truth era”. Sammanfattningsvis, menade hon att vi forskare har ett stort ansvar att föra fram fakta i debatten så att inte en modifierad sanning sprids via sociala media. Detta kan leda till att förvanskade fakta, till exempel om vaccinering, lanseras. Ett exempel på detta är att vissa vacciner helt felaktigt påstås inducera autism hos hundar. Efter föredraget hölls en paneldebatt kring detta och hur vi forskare på bästa sätt kan föra fram fakta.

Dag två
Dag två inleddes med två keynote föreläsningar om ”Zoonotic arboviruses-enhancing our awareness” av Martin Groschup samt ”Emerging lyssaviruses in bat hosts” av Anthony R. Fooks. Den första föreläsningen var en ganska övergripande genomgång av zoonotiska arbovirus, d.v.s. virus som sprids via artropoder (insekter), mellan människor och djur, och vice versa. Till dessa hör West Nile virus, Rift valley virus, zikavirus, Denguevirus, Chikungunyavirus och Gula febern virus. De flesta veterinärvirologer har redan mycket god kunskap om detta och så mycket nytt framfördes inte. Det andra föredraget handlade om problematiken med rabies och att nya närbesläktade lyssavirus upptäcks hela tiden. De tillgängliga vaccinerna skyddar utmärkt mot de klassiska rabiesvirusstammar som finns, men det är oklart om de skyddar lika bra mot alla nya lyssavirus som upptäcks och uppkommer.  Ett förslag var att utveckla ett så kallat ”pan-lyssavirusvaccin” som skyddar mot alla lyssavirus. Detta skulle i så fall kunna ges som ett komplement i obligatoriska vaccinationsprogram hos barn i länder där rabies hos människor är vanligt förekommande.

Därefter följde ett antal parallella sessioner som t ex ”Emerging, zoonotic and vector-borne viruses”, ”Viral pathogenesis and evolution”, ”Viral immunity; advances in vaccinology and antivirals”.  Varje presentatör hade 15 minuter till sitt förfogande. Problematiken med parallella sessioner är att man inte kan lyssna på allt utan får prioritera. För egen del fastnade jag i sessionen om viral patogenes och evolution. Eftersom vi på SLU forskar på ”Small ruminant morbillivirus”, tidigare benämnt peste des petits ruminants virus (PPRV), var jag mycket intresserad av vad Dr Satyanarayan Parida från Pirbright Institute presenterade kring ett så kallat omvänt genetik system av detta virus. Man kan därigenom manipulera viruset för att på så sätt förstå hur de olika virala generna fungerar, och i förlängningen dess patogenes. Han visade initialt hur infektionsförloppet går till i getter, där viruset först replikerar i tonsillerna efter ca 24 timmar för att sedan sprida sig till epiteliala celler i mag-tarmkanalen efter 72-96 timmar. Detta system kan sedan användas för att systematiskt gå igenom infektionsförloppet, vad som händer i värden och hur de olika virala generna påverkar värdens celler och därmed hur sjukdom uppstår.

Som ett avbrott var det sedan en postersession där ett stort antal postar visades. Det fanns gott om tid att se alla postrarna och träffa presentatörerna. Vi från SLU hade flertalet postrar som behandlas lite senare i texten.

Därefter hade Martin Beer en keynote föreläsning om ”Next-generation sequencing-no limits (?)”. Detta ämne har behandlats i en tidigare SVT artikel (1). Denna teknik har revolutionerat vår möjlighet att studera virus på många olika sätt. Hans genomgång fokuserade på hur det går till, vad det använts till hittills och kan användas för i framtiden.  Vissa problem som hur man kan kvalitetssäkra och spara data samt vissa etiska överväganden togs också upp. Oavsett detta kommer denna teknik i framtiden användas för att upptäcka nya virus och studera komplexa samband mellan olika virus och andra mikroorganismer.

Därefter följde två parallella sessioner om ”Advances in viral diagnosis” och ”Veterinary public health, epidemiology, risk assessment and modelling” enligt tidigare med ett antal 15 minuters presentationer. För egen del hängde jag kvar vid postrarna och fördjupade mig i några av dessa.

Kvällen avslutades med en cocktailmottagning på Wiens rådhus (Figur 2).

Dag tre
Inleddes med José Manuel Sánchez-Vizcaíno Rodriguez som på sitt sedvanligt underhållande och oerhört kunniga sätt presenterade all relevant fakta kring Afrikansk svinpest. Titeln på hans keynote presentation var ”African swine fever: The biggest threat of the European swine industry-what can we do?”. Till detta kan tilläggas att detta virus nyligen även har upptäcks i Kina, med tänkbara katastrofala konsekvenser som följd. För oss som bara perifert jobbar med ASFV var detta mycket intressant med nya fakta men även en hel del klassisk kunskap. Så besvarade han frågan om vad vi kan göra? Kanske inte helt fullt ut, men han pekade på att ett effektivt vaccin bör utvecklas, som även kan användas för att vaccinera vildsvin.  Några andra presentationer under mötet behandlade detta mer ingående.

Direkt efter Dr Sánchez-Vizcaínos föredrag presenterade Thomas C. Mittenleiter en del om Afrikansk svinpest molekylärbiologi. Man kan väl sammanfatta detta med att man vet väldigt lite om detta komplicerade virus och mycket forskning återstår innan vi förstår hur det fungerar på molekylär nivå. Till detta hör hur det interagerar med sina naturliga värddjur vårtsvin och mjuka fästingar av typen Ornithodoros och hur detta skiljer sig mot de djur som blir allvarligt sjuka (tamgrisar och vildsvin). Genom så kallad proteomik i olika celler, som till exempel vildsvinslungceller, som infekterats av ASFV visade han att vissa virala gener som tidigare inte påvisats uttrycks i dessa celler. En som han nämnde speciellt kallas pK145R och var utryckt i samtliga infekterade celler, som tyder på en viktig, dock i nuläget oklar, funktion.

Sedan följde enligt tidigare koncept ett antal parallella sessioner med avbrott för en andra postersession. Till de sessioner som nu följde var ”Viral infections of Swine 1 and 2, ruminants 1, equines, carnivores and birds”, totalt sett sex stycken.  För egen del följde jag svinsessionen på förmiddagen och karnivorer på eftermiddagen. Som väntat var svinsessionen fokuserad på Afrikansk svinpest. Dels handlade det om sekvensanalyser av olika isolat från Ryssland men även en del av genomet som kallas ”Tandem repeat sequences” i en region som ligger inom ”multigenfamiljen 505 9R-10R”. Genom att sekvensera denna region kan man släktskapstypa olika isolat av ASFV och studera dess molekylära epidemiologi. Det var även en presentation om hur ett attenuerat (försvagat) isolat inducerade en subklinisk infektion. Detta visade hur en möjlig utveckling av ASFV kan ske på fältet mot extremt virulenta stammar till mer subkliniska. Dessa kan då enligt författaren (Carmina Gallardo Frontaura) även förklara varför man hittar seropositiva djur utan klinisk sjukdom.

På karnivorsessionen fastnade jag för fyra presentationer, en om valpsjuka och hur detta virus, som normalt sett infekterar hunddjur, infekterade vilda djur i Serengeti, en om utveckling av antivirala medel mot felin infektiös peritonit (FIP), hur antikroppsimmunsvaret mot FIP utvecklades samt en om hundens bocavirus (canine minute virus). Vad gäller FIP så presenterades en studie om att en antiviral substans, Cyclosporine A, inhiberade virala replikationen i cellkultur upp till 90% medan en annan, ribavirin, bara marginellt. Mitt intryck var dock att denna substans inte kommer att vara effektiv och användbar i praktiken. Den andra presentationen hade som målsättning att studera om man kunde se skillnad på antikroppssvaret i katter som utvecklar FIP mot de som inte gör det. Tanken var att man skulle kunna demonstrera neutraliserade antikroppsepitoper i de katter som klarade sig och på så sätt utveckla ett vaccin som inducerar detta. Detta gjordes med hjälp av peptider över delar av genomet som antikroppsvaret normalt är riktat mot. Sammanfattningsvis, kunde man tyvärr inte påvisa detta, men visade däremot ett antal epitoper som var typiska för FIP katter. Eventuellt kan man tänka sig att använda sig av dessa i diagnostiska syften. Den fjärde presentationen som intresserade mig rörde hundens bocavirus, där det presenterades ett visst samband med detta virus och enterisk sjukdom hos hund.

Därefter lite typiskt österrikisk underhållning i form av en så kallad ”Heurigen evening” i ”Schreiberhaus”.

Dag fyra
Den sista dagen var det bara två avlutande parallella sessioner, ”Viral infections of ruminants 2”, och i den andra salen ”Viral infections of rodents and lagomorphs samt Viral infections of fish and bees”. Först ut var Emeli Torsson från SLU som presenterade sitt arbete om Small ruminant morbillivirus (SRMV) (Figur 3). Hon visade att detta virus har två virala gener som heter V och C som är starkt immunnedsättande. Immun-suppression är ett typiskt kännetecken för den sjukdom som SRMV ger hos får och getter. Hon visade att det mest immunnedsättande virala proteinet var V. C hade också förmågan, men till mindre grad. Mer specifikt visade hon att dessa virala proteiner inhiberar det viktiga typ I interferonsvaret. Denna kunskap är viktig för att förstå SRMVs sjukdomsalstrande förmåga och kan i längden bidra till utrotningen av detta virus genom att jämföra om det finns avgörande skillnader mellan olika isolat och djurslag i detta hänseende.

Därefter presenterade William Dundon, numera på IAEA/FAO i Wien, ett utbrott av SRMV i Georgien, där introduktionen av viruset inte kom från förväntat håll (Turkiet) utan via en ännu okänd väg.

Slutligen avslutades kongressen med officiell ”Closing Ceremony” med bland annat priser för bästa muntliga och poster presentationer.  Mötet var excellent organiserat av Norbert Novotny och resten av arrangörsstaben. Det tackar vi alla deltagare för. Det meddelades även att Gent skall vara värd för nästa ICVV 2021, vilket vi ser fram mot.

 

Vad bidrog SLU med?
Vi hade totalt sett en muntlig presentation (Emeli Torsson) och nio postrar (Maja Malmberg, Fredrik Granberg, Anne-Lie Blomström, Hedvig Stenberg, Pontus Öhlund, Hanna Lundén, Sara Lysholm, Madeleine Tråvén och Ylva Lindgren). För en mer utförlig presentation av innehållet och samtliga författare se (2) och lista i slutet av texten. Samtliga, utom Sara Lysholm och Madeleine Tråvén, är från Sektionen för Virologi, Institutionen för Biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU. Sara och Madeleine hör hemma på Institutionen för Kliniska vetenskaper. Ylva hör även till SVA i sin dagliga verksamhet men registrerad forskarstuderande på SLU. Det var även ett antal postrar från SVA. Sverige var därmed väldigt väl representerat. Våra bidrag var av rätt varierande slag, från studier på olika insektsspecifika virus, diverse vektorburna virus, neurotropa virus hos grisar, viromet hos grisar, hur adenovirus sprids i kycklingflockar, helgenomsanalyser av Afrikansk svinpest virus från Sardinien, förekomsten av norovirus i kalvar med diarré, samt hur handel över gränser sprider virus.

 

Sammanfattning
Temat för kongressen var ju Utmaningar inom veterinärvirologiska fältet under 2018. Min uppfattning är att den största utmaningen just nu är att få kontroll över Afrikanska svinpestutbrotten i Europa. Eftersom vildsvin är mest drabbade just nu, förutom i Rumänien där mest tamsvin är drabbade, är det i allra högsta grad en utmaning. Vildsvinsstammen är enorm vilket innebär att många djur kan drabbas, viruset kan spridas västerut och tambesättningar riskerar att drabbas hårt. En annan utmaning är att en annan av ”de stora virussjukdomarna”, Small ruminant morbillivirus, också har hittats i Europa. Tidigare i somras drabbades Bulgarien av denna sjukdom. I nuläget är det oklart vad som kommer att hända utan framtiden får utvisa detta. Det finns dock ett ambitiöst program via FAO och OIE som har till syfte att utrota denna virussjukdom senast 2030. Optimismen är stor och framtiden får utvisa om detta kommer att lyckas som man gjorde med den närbesläktade boskapspesten. Vi på SLU kommer att bidra med epidemiologisk och molekylärbiologisk kunskap som kommer att vara viktig för detta.

För övrigt så var många av presentationerna en genomgång av smittläget i Europa vad gäller olika virussjukdomar. Några exempel på detta var ”discovery of diverse astroviruses in neglected ruminant species; genetic characterization of BVDV strains occuring in Poland in 2016-2018; molecular characterization of Italian strains of bovine leukaemia virus; the detection, prevalence and disease association of novel porcine parvoviruses in European samples; Infectious bronchitis virus-neglected troublemaker in poultry”. För en mer komplett bild av alla dessa presentationer se (2). Detta gav en bra övergripande bild över vad som händer på den veterinärvirologiska fronten i Europa och att det finns många utmaningar utöver de stora som ASF och PPR. Schmallenbergvirus, som var en av de tidigare utmaningarna, var det oväntat tyst om. Ett och annat utbrott har rapporterats, men just nu verkar det lugnt.

 

Mikael Berg, Professor i veterinärvirologi 
Institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap

 

Referenser
1) Berg, M. (2015). Ultradjup sekvensering-science fiction eller din nästa diagnostiska metod på kliniken. Svensk Veterinärtidning 10, 19-24.
2) http://www.esvv2018.eu/Scientific-programme/

Lista över presentationer från SLU
Muntlig presentation
Small ruminant morbillivirus V and C proteins inhibit the activity of the interferon-stimulated response element
Emeli Torsson, Anne-Lie Blomström, Giorgi Metreveli, Jonas Johansson Wensman, Mikael Berg

Posters
The virome of Culex quinquefasciatus mosquitoes in Brazil
Pontus Öhlund, Adriano Pinter, Mikael Berg, Anne-Lie Blomström

The use of insect-specific viruses to understand the transmission of pathogenic arboviruses.
Hanna Lundén, Jenny Hesson, Mikael Berg, Juliette Hayer, Anne-Lie Blomström

Neurotropic viruses in pigs –focusing on congenital tremor and splay legs
Hedvig Stenberg, Lisa Lindström, Juliette Hayer, Anne-Lie Blomström, Mikael Berg, Maja Malmberg, Magdalena Jacobson

Characterisation of the virome of specific pathogen-free and conventional pigs
Anne-Lie Blomström, Xingyu Ye, Caroline Fossum, Per Wallgren, Mikael Berg

Transmission of fowl adenoviruses (FAdV) to broiler chickens in Sweden: horizontal spread predominates
Ylva Lindgren, Fereshteh Banihashem, Maria Persson, Helena Eriksson, Ann-Sophie Olofsson, Anne-Lie Blomström, Mikael Berg, Siamak Zohari, Désirée Jansson

An interdisciplinary approach addressing ticks and tick-borne diseases of cattle in Uganda
Maja Malmberg, Lawrence Mugisha, Stephen Balinandi, Mikael Berg, Erik Bongcam Rudloff, Erika Chenais, Lidia Chitimia-Dobler, Klara Fischer, Giulio Grande, Ingrid Hansson, Juliette Hayer, John Pettersson

Prevalence and molecular epidemiology of bovine norovirus in Swedish dairy calves Madeleine Tråvén, Isabel Blanco-Penedo, Charlotte Axén, Anna Svensson, Camilla Björkman

Whole-genome characterization of African swine fever viruses from Sardinia collected between 1978 and 2012
Fredrik Granberg, Claudia Torresi, Annalisa Oggiano, Maja Malmberg, Carmen Iscaro, Sándor Belák, Gian Mario De Mia

Sheep and goat trade in Zambia and its implications on disease transmission
Sara Lysholm, Jonas Johansson Wensman, Klara Fischer, Musso Munyeme


Figurtext
Figur 1) Kongressen hölls på universitetscampus på University of Veterinary Medicine, Vienna.
Figur 2) Norbert Novotny, UVMV, hälsar välkommen i Wiens rådhus i samband med cocktail receptionen.
Figur 3) Emeli Torsson, SLU, presenterar sitt arbete om SRMV och dess immunmodulerande förmåga.