I mars 2019 tog den nederländska regeringen fram ett nytt regelverk för tolv trubbnosiga hundraser i syfte att förbättra hälsoläget hos dessa raser. Den nederländska kennelklubben har lagt fram ett eget förslag till hälsoprogram till regeringen med önskemål om att regelverket ska lättas. I maj 2020 meddelade den nederländska regeringen att reglerna inte kommer lättas nämnvärt. Med anledning av svenska kennelklubbens (SKK) kommentar till den nederländska regeringens beslut vill Sveriges Veterinärförbund (SVF) replikera enligt följande.

SVF delar inte SKK:s uppfattning avseende det nya regelverket, av skäl som förklaras nedan. Det nederländska regelverket är framtaget med syfte att förbättra djurskyddet och kan få stora positiva hälsomässiga effekter hos berörda raser. En förbättrad hälsa hos trubbnosiga raser är högst eftersträvansvärt och det tidigare hälsoarbetet i Europa och Sverige för att främja hälsan hos dessa raser har hittills inte visat sig vara tillräckligt effektivt. Arbetet som ligger bakom det nya nederländska regelverket har god vetenskaplig förankring och är baserad på aktuell forskning framtagen tillsammans med veterinär expertis. Även FECAVA (Federation of European Companion Animal Veterinary Associations) utrycker sitt stöd till Nederländernas ansträngningar i riktning mot hälsosammare avel av trubbnosraser och uppmuntrar andra europeiska länder att ta efter.

SVF tycker att det är anmärkningsvärt att SKK inte välkomnar förändringar i regelverk som görs för att förbättra hundarnas hälsa och välfärd. De argument som SKK framför mot att förbättra djurskyddet för dessa raser är inte hållbara. SKK gör till exempel bedömningen att införseln av hundar från vedervärdiga valpfabriker kommer att öka och att detta i sin tur kommer ha en negativ effekt på djurhälsan. Det är oklart på vilken grund SKK gör detta uttalande och även om så vore fallet kan inte sådana argument vara styrande när ny lagstiftning införs. Berörda myndigheter och organisationer måste istället arbeta aktivt för att motverka ökad införsel av valpar samt illegal djurhandel rent allmänt. Det går inte heller att ta hänsyn till att det under en omställningsperiod blir besvärligt för rasklubbar och uppfödare när vissa avelsdjur inte uppfyller basala exteriöra krav ur ett djurhälso- och djurskyddsperspektiv. Ställs dessa argument emot varandra väger djurskyddet alltid tyngst. Det är även beklagligt att SKK drar liknelser till det svenska kuperingsförbudet, då denna lag är djupt förankrad i den svenska synen på djurskydd sedan flera decennier tillbaka. Om många raser är så numerärt små att det inte går att bedriva avel utan att involvera hundar med påtagliga andningsproblem och andra hälsostörningar så måste värdet av dessa raser kunna ifrågasättas. Rasbegreppet är definierat av människan för att tydliggöra olika fokus inom aveln vad gäller hundars utseende och funktion och är på många sätt både praktiskt och användbart, men det får inte leda till att hundarna i slutändan far illa. Antalet hundraser och deras eftersträvade utseende och egenskaper har varierat kraftigt över tiden, och måste kunna göra det även framgent, om det gynnar hundarnas hälsa och välfärd.

Sverige uppfattas av många som ett föregångsland i djurskyddshänseende, men i denna fråga har Sverige halkat efter och behöver nu dra lärdom av positiva effekter inom hundaveln i Europa. Samtliga aktörer som har en viktig roll i det svenska avelsarbetet, inte minst SKK, måste vara öppna för att lagstiftning över tid kan behöva uppdateras och moderniseras i takt med att vi får nya insikter och vetenskapliga bevis om vad våra tidigare ideal och standarder har fått för konsekvenser för djurvälfärden. Med bakgrund av detta vore det önskvärt att SKK omvärderar sitt ställningstagande i frågan.

Här finner du SKK:s kommentar till den nederländska regeringens beslut.

Sveriges Veterinärförbund
SVFs Smådjurssektion
SVFs Djurskyddsutskott