Barfotastudien är ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet och Agria Djurförsäkring. Det första preliminära resultatet visar bland annat att järnskor kan förändra hur hoven kan vidga och dra ihop sig över trakterna samt röra trakterna upp och ner i förhållande till varandra.

Professor Lars Roepstorff och hans team har ägnat närmare ett år åt att genomföra barfotastudien som omfattar empiriska ridtester, djupintervjuer samt en första analysfas av insamlat material.

Ett av studiens första resultat visar att den barfota hoven tillåter mer intern rörelse i hoven jämfört med den traditionellt skodda hoven, men också att barfota inte är den bästa lösningen för alla hästar och i alla situationer.

Testerna visar att järnskon låser den så kallade hovmekanismen, speciellt tydligt i samband med landningen efter hinder – den kan varken expandera sig eller dra ihop sig eftersom skon hämmar hovens rörelse i sidled. Detta kan innebära att blodflödet i hoven hämmas av skon och därmed försämrar genomblödningen som är viktig för att hovarna ska vara friska och skadefria. Detta kan i sin tur antas vara kopplat till olika typer av hälta. Det omvända gäller för den oskodda hoven. Sådana orsaks-verkan samband kräver dock ytterligare studier.

– Vi ser helt klart en hämmande effekt av en skodd hovs förmåga att röra sig jämfört med den oskodda. En hov ska kunna utvidga sig vid belastning för att sedan dra ihop sig igen, säger Lars Roepstorff.

Det är dock mest sannolikt att det inte är skon i sig själv som är boven i dramat och hindrar rörelsen, utan orsaken är snarare hur sömmarna sitter fast i hoven tillsammans med den styva skon. Sömmen, tillsammans med skon, påverkar hovens förmåga att röra sig. Detta öppnar intressanta möjligheter att utveckla och testa nya metoder för hur man konstruerar och fäster beslag på hästens hov i framtiden.

– Man skulle vilja hitta alternativ till järnskor som klarar skoningens viktigaste funktioner, slitageskydd, halkskydd och skydd mot punktbelastning, men samtidigt tillåter en normal funktion av hoven. Det tror jag är framtiden, säger Lars Roepstorff.

En intressant detalj är att det är stor skillnad på hur hovvidgningen ser ut beroende på om det är det ledande eller följande benet/hoven man tittar på när hästen landar efter ett hopp. Den logiska förklaringen till detta är att vinkeln i framför allt hovleden blir väldigt olika beroende på vilket ben man tittar på. Detta är en intressant iakttagelse som man kan använda sig av i samband med hältutredningar.

Det tar tid att vänja hästen att gå utan skor om hästägaren väljer den vägen. Alla hästar och verksamheter har inte förutsättningar för att gå barfota. Hur lång tid som krävs för att vänja en skodd häst att gå barfota beror på hovens form och kvalitet, men också hur tillväxten i hornet ser ut, årstid, slitage och belastning. Allt detta och mer spelar in.

Resultatet av djupintervjuerna visar att det finns en brist på vetenskapligt baserad kunskap bland yrkesverksamma inom näringen när det gäller detaljer kring själva hovfunktionen och hur den påverkar belastningsförhållanden internt i nedre delen av benet.

– Det finns mycket erfarenhet och det tänks självklart mycket på hur man ska sko och verka beroende på olika problem, men själva orsaks-verkan samband när det gäller skoningen i sig och hur olika anatomiska strukturer belastas finns det väldigt lite kunskap om, menar Lars Roepstorff.

Men han är hoppfull inför framtiden och vad studien kan resultera i:

– Jag hoppas att vi kan öka kunskap, öppna ögon och medvetandet om hovens funktion samt på sikt kunna finna nya vägar fram för att i första hand förhindra hältor, men också behandlingsmetoder som kan göra skillnad och reducera hältor.

Det återstår fortfarande mycket analysarbete inom ramen för studien, och forskarna hoppas kunna presentera flera intressanta lärdomar. Den vetenskapliga slutrapporten beräknas vara färdig runt årsskiftet 2022/2023.

Läs mer om hur studien har genomförts på agria.se eller se filmer på Youtube. Sök på Agria Djurförsäkring.