I studien analyserades 103 fågelbon i Belgien och Nederländerna och man fann insektsmedel i samtliga prover, ibland upp till elva olika kemikalier i ett och samma bo. Trots att flera av dessa insektsmedel ofta används inom veterinärmedicinen för att bekämpa ektoparasiter hos sällskaps- och lantbruksdjur är deras påverkan på miljön dåligt undersökt. Forskarna kopplar höga halter av dessa ämnen till ökad dödlighet bland fågelungar och fler outvecklade ägg.

Hur hamnar de i miljön?

Trots att användningen av kemikalier som fipronil, imidakloprid och permetrin är strikt reglerad och övervakad i Sverige och EU, visar forskning att höga halter av dessa ämnen förekommer i miljön – bland annat i fågelbon. Men hur kan detta ske när användningen kontrolleras så noggrant?

Studien tar upp flera mekanismer som förklarar hur dessa ämnen sprids och ackumuleras i naturen, ofta på oväntade sätt.

Veterinärmedicinska produkter för behandling av loppor, fästingar och andra parasiter appliceras ofta direkt på djur, i form av spot-on-lösningar, halsband eller sprayer. Efter behandlingen kan rester av kemikalier finnas kvar i päls, hår och hud. När djur fäller hår eller avfall från klippning eller borstning inte hanteras korrekt, kan detta material hamna i miljön. Fåglar som använder sådant material till sina bon riskerar därmed att exponeras för kemikalierna.

Många av de aktuella ämnena är mycket stabila och bryts långsamt ner i naturen. Detta innebär att de kan finnas kvar i jord, vatten och på ytor under lång tid. Neonicotinoider som imidakloprid är dessutom vattenlösliga, vilket gör att de kan spridas via regnvatten eller bevattning, och nå områden långt bort från där de har applicerats.

Trots tydliga regler för hur dessa produkter ska användas och hanteras kan felaktig användning leda till ökad spridning. Djurägare som inte följer doseringsanvisningar, eller som hanterar avfall från behandlade djur på fel sätt, bidrar till att kemikalierna når naturen. 

Även om varje enskild behandling kan verka liten, är den totala användningsvolymen av dessa produkter betydande. Med stora antal behandlade djur ackumuleras kemikalierna över tid och sprids i miljön, vilket förklarar de höga halter som har hittats i studier som den aktuella.

Vissa ämnen, som permetrin, kan spridas via damm eller små partiklar i luften, vilket ökar deras räckvidd. När fåglar eller andra djur använder material som redan är förorenat, bidrar de dessutom till sekundär spridning av kemikalierna.

Helhetsgrepp är viktigt

Studien väcker frågor om hur vi hanterar användningen av insektsmedel på både små- och stordjur. Det finns en möjlighet att liknande effekter kan förekomma även i Sverige, särskilt i områden med täta djurpopulationer.

Studien visar att det inte räcker med att reglera användningen av dessa ämnen – hela livscykeln måste beaktas. Detta inkluderar korrekt avfallshantering, ökad medvetenhet hos djurägare och forskning om alternativ till dagens produkter. Samtidigt påminner resultaten oss om vikten av att övervaka miljöpåverkan från veterinärmedicinska produkter.

Reglering och ansvar för veterinärer

I Sverige och EU är användningen av insektsmedel som fipronil, imidakloprid och permetrin strikt reglerad för att skydda både miljö och djurhälsa. Alla veterinärmedicinska produkter som innehåller dessa ämnen måste godkännas av Läkemedelsverket och genomgå omfattande säkerhetsbedömningar. I EU är användningen av fipronil och imidakloprid som jordbrukskemikalier förbjuden eller starkt begränsad på grund av deras negativa påverkan på pollinerare. Permetrin regleras för att minimera skador på vattenlevande organismer.

Vad kan göras?

Veterinärer kan spela en viktig roll i att minska miljöpåverkan genom att informera djurägare om den potentiella miljöpåverkan av bekämpningsmedel. Hur de korrekt bör användas och vikten av att följa doseringsanvisningar. 

Vidare skulle bättre riskbedömningar för veterinärmedicinska produkter göra skillnad, liknande de som krävs för jordbrukskemikalier. Där det är möjligt kan man som veterinär upplysa om att använda produkter eller behandlingar med mindre miljörisk.

Att upplysa om riskerna med att behandlade djur kan bidra till spridning av kemikalier i naturen, exempelvis via hår och bomaterial är ytterligare ett sätt att minska miljöpåverkan. Ett annat att uppmana djurägare att lämna överblivna läkemedel till apotek och undvika att släppa ut behandlingsrester i miljön.

Forskning om och användning av miljövänliga alternativ till dagens insektsmedel kan bidra till att minska risken för negativa effekter på vilda djur.

Läs hela den vetenskapliga artikeln här (https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0048969725000737)

Ytterligare kemiska ämnen och läkemedel som hittades i studien.

Dinotefuran, ett neonicotinoid-insekticid som används mot olika skadedjur. I studien hittades det i mycket höga koncentrationer i vissa fågelbon (upp till 7198 ppb i ett fall).

Cypermethrin, en pyretroid som används för att bekämpa fästingar och andra ektoparasiter, särskilt på boskap. Den identifierades i fågelbon och är känd för att ha toxiska effekter på fåglar och vattenlevande organismer.

Deltamethrin – en annan pyretroid som används mot löss, kvalster och fästingar, oftast i veterinärmedicinska produkter för boskap och ibland hundar.

Ivermectin, en avermektin som används för att behandla interna och externa parasiter hos både sällskapsdjur och produktionsdjur. Även detta ämne hittades i vissa prover.

Chlorpyrifos, ett bredspektrum-insekticid som tidigare använts i både jordbruk och veterinärmedicin, men som nu är förbjudet i många länder på grund av dess toxicitet.

Neonicotinoider och deras metaboliter. Utöver imidakloprid inkluderades flera andra neonicotinoider, såsom acetamiprid, thiacloprid och clothianidin, i analysen av prover från fågelbon. Även vissa nedbrytningsprodukter av dessa ämnen upptäcktes.